Det är måndag och himmelen spyr på mig

Idag har jag haft två lektioner, två intressanta och lärorika lektioner. Väldigt lärorika. Om ni inte läsa detta med ironi så lämna min blogg, NU!

Det här är inget vanligt måndagshat utan det är verkligen en ointressant dag fylld med helt kassa lektioner. Dagen börjar 08:30 med Arbetsmiljö och säkerhet. Nu kanske ni tänker, ”Amen, gud! Det låter ju intressant.” Nej. Nej!!!! Arbetsmiljö och säkerhet är en kurs som är inne på sina sista dagar. Kursen är utdaterad. Gammal. Vi leker inte längre runt med farliga kemikalier på Medieprogrammet. Vi vet att vi ska sitta rak i ryggen. Vi vet.

09:50 börjar Naturkunskap A, själv har jag alltid älskat Naturkunskap eller NO som vi sa på grundskolans tid. Idag fick vi kolla på rödlöksceller. Kursen sjönk i mina ögon, detta gjorde jag i årskurs 6. Jag kanske är en av få som faktiskt kommer ihåg detta, vilket gör att jag blir irriterad.  Jag vill lära mig något nytt, något spännande om naturen. Jorden. Livet!

Och så mitt under våran spännande laboration så börjar det spöregna utanför. Lugna puckar, tänker jag. Hinner ju avta tills jag slutat. Fast nä. Regn och rusk. Jag kom hem iklädd ett par genomblöta skor och i min hand bar jag på mitt nu alldeles trasiga paraply. Som såklart gick sönder mitt i ett övergångsställe. Måste sett roligt ut för någon, det bjuder jag på.
Fan, vad jag hatar Sundsvall, tänkte jag när jag satt foten innanför dörren. Men är det verkligen stadens fel? Det vet jag inte, men någons fel är det i alla fall. Vädret är någons fel.